Jag har haft svårt att hålla mig till sanningen i många fall, fast jag har oftast menat väl med mina lögner. På helt fel sätt har jag försökt skydda både mig själv och andra från sanningen, om det är något som jag trott skulle göra personen ledsen har jag ibland berättat halva sanningen. Det är två som blivit drabbade av det hela (indirekt tre).
Från och med ett par dagar så har jag utmanat mig själv till total ärlighet, om jag nånsin ska kunna må bra så måste jag säga som det är i så lång utsträckning det går. Jag har varit ärlig om en hel del mot D, men han tror ju att jag ljuger om allt, och jag förstår honom. Jag hoppas bara att han kan se att jag säger sanningen fullt ut den hör gången. Men det tvivlar jag på att han kommer göra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar